Meny
En diamant beskrivs ofta som en kvinnas bästa vän och har blivit en symbol för kärlek och lyx då den numera syns på var och varannat ringfinger, infattad i en förlovnings- eller vigselring. Den används även flitigt som en statussymbol i allt från halsband till klockor och har blivit mer och mer tillgänglig för gemene man tack vare den allt vanligare labbodlade diamanten.
Trots att det är så många som eftertraktar diamanten så finns det mycket de inte känner till om den. Visste du till exempel att de finns i olika färger som svart, gult och rosa, eller att priset på färglösa diamanter bedöms efter dess 4:cn – slipning, carat, klarhet och avsaknad av färg?
I denna artikel kommer vi att ge dig svar på alla frågor du kan tänkas ha när du ska köpa en diamant, i allt från vilka olika diamanter som finns till hur de prissätts och vilka olika behandlingar av diamanter som förekommer. Vi kommer också att ge dig en inblick i etiska problem i diamantindustrin och vilka andra ädelstenar som kan användas som ett alternativ till diamanten. Vi börjar med att ta en titt på vad en diamant egentligen är för något och hur den bildas!
En diamant består av kol precis som grafit, vilket betyder att båda är allotroper av samma grundämne. Medan grafit endast räknas som en mineral är diamanten dock en ädelsten som dessutom är mycket hård och resistent mot repor. Diamanten uppnår dessutom hela 10 på Mohs hårdhetsskala och är den hårdaste ädelstenen och naturmaterialet som existerar på jorden.
För att en diamant ska kunna bildas i naturen krävs extremt höga temperaturer, men också ett väldigt högt tryck vilket i stort sett endast kan uppnås långt under jordens yta på cirka 150-200 kilometers djup. Dessa extrema förhållanden gör att kolatomerna börjar kristalliseras vilket till slut resulterar i en diamant. Processen är dock extremt långsam och brukar ta någonstans mellan 1-3 miljarder år.
Diamanter förs oftast upp till jordytan tack vare vulkanutbrott och utvinns sedan ur magman, den stelnade lavan. Magman består mestadels av kimberlit som ofta förekommer i långa gångar, så kallade “kimberlite pipes”. Diamanter kan dock även bildas vid ett meteoritnedslag eftersom det höga tryck och temperatur som uppstår då efterliknar de extrema förhållandena under jordskorpan.
Tack vare att diamanten är så hård och slitstark som den är används den ofta i borrspetsar samt i verktyg för att skära och slipa glas. Den är dock allra mest populär inom smyckesindustrin där den är allra mest eftertraktad i förlovnings- och vigselringar.
Diamanter har använts i smycken i århundraden och är än idag minst lika eftertraktade. Detta tack vare deras hårdhet och förtrollande förmåga att reflektera ljus, men också för den status som kommer med att bära dem. Idag pryder diamanter i stort sett alla smycken du kan tänka dig där ringar, örhängen, armband och klockor är allra vanligast.
Det smycke som har varit allra mest populärt inom diamantindustrin sedan världsledande diamantföretaget De Beers genomförde sin lyckade reklamkampanj, “en diamant varar för evigt”, år 1947 är dock diamantringen.
Diamantringen är utan tvekan det allra populäraste smycket för diamanter och bärs oftast som förlovnings- eller vigselringar. De populäraste metallerna för diamantringar är vitguld, guld och platina, men även silver, roséguld, palladium och titan förekommer.
Även om en diamantring oftast förknippas med kvinnor så behöver det inte alltid vara så. Diamantringar har nämligen blivit allt populärare även för män på senare tid och består då oftast av ett ganska robust band prydd med en eller flera små diamanter, ofta färglösa eller svarta.
Liknande ringar bärs även av kvinnor, men brukar ha tunnare band. Dessa kallas för alliansringar om de består av ett band med diamanter runt hela eller halva bandet samt solitärring om de endast har en diamant. Solitärringen är den populäraste formen av förlovningsringar och kommer i olika former och storlekar på stenen.
Tack vare De Beers numera ikoniska reklamkampanj på 40-talet är diamantringar i stort sett synonyma med förlovningsringar än idag. De finns dock i en stor variation när det kommer till stilar.
Här nedan har vi gjort en lista över de vanligaste förlovningsringarna med diamanter idag:
Till skillnad från en förlovningsring som ofta är smyckad med lite större diamanter är vigselringar mestadels försedda med betydligt mindre diamanter (om de har några). Den allra vanligast förekommande vigselringen är alliansringen.
Det finns två olika typer av alliansringen, hel- eller halv allians. Helalliansringen är försedd med diamanter runt hela bandet medan halvalliansen bara är klädd med diamanter kring främre halvan av ringen.
En alliansring kan se ut på många olika sätt beroende på hur bandet är designat. Bandet kan exempelvis vara rakt för en klassisk look eller asymmetriskt format för ett mer romantiskt och vintageinspirerat intryck. De kan också se väldigt olika ut beroende på hur diamanterna är infattade, det vill säga hur de är monterade i bandet.
De vanligaste infattningarna för vigselringar är:
Kanalinfattning: Diamanterna är fastsatta mellan två metallkanter, som i en kanal, och behöver inte omges av klor vilket ger diamanterna ett extra stilrent intryck.
Kloinfattning: Diamanterna hålls fast med små klor och omges inte av någon kanal runtom. Detta gör att diamanterna upplevs större än i en kanalinfattning.
Fadenfattning: Diamanterna hålls fast av små pluppar, men omges också av kanter runtom. Kanterna kan likna kanalinfattningen, men kan även bestå av andra former.
Det näst mest populära smycket för diamanter efter ringar är diamanthalsband. De finns i många olika metaller, men de allra vanligast förekommande är guld, vitguld och silver. Kedjan är ofta tunn, men kan även vara lite kraftigare när det kommer till diamanthalsband för män.
Den allra populäraste modellen för diamanthalsband är solitärhalsband, som likt solitärringen endast har en diamant. Denna är oftast rund och något mindre till storleken, men finns även i andra storlekar och former såsom oval- eller droppformad.
Diamantörhängen är ett annat populärt smycke med diamanter och finns i allt från enkla diamantstuds till stora hoops som är prydda med diamanter runtom. De kan därför variera väldigt mycket i pris beroende på hur många och hur stora diamanterna är. I motsats till vad man kan tro är dock de allra enklaste diamantörhängena oftast inte mycket billigare än ett enkelt diamanthalsband eftersom man oftast köper örhängen i par. Detta kräver två diamanter i jämförelse med ett solitärhalsband som endast kräver en diamant.
Diamantarmband är inte lika populärt som ringar, halsband och örhängen, men är minst lika vackra. Precis som hos de övriga smyckena finns diamantarmband av enklare modeller med endast en hängande diamant eller enklare berlocker prydda med diamanter. Det allra kändaste och mest eftertraktade diamantarmbandet är dock tennisarmbandet.
Ett tennisarmband är ett armband där hela länken är prydd med diamanter runtom. Detta innebär en relativt hög caratvikt och en väldigt hög kostnad. Tennisarmband med diamanter är alltså ett väldigt exklusiva och kostar ofta uppemot 30000 kronor, men kan även kosta mindre eller betydligt mer beroende på diamanternas kvalitet och storlek.
För dig som vill ha ett riktigt lyxigt smycke eller accessoar är en klocka med diamanter ett utmärkt val. Kända klockmärken som Rolex och Patek Philippe använder ofta diamanter för att markera timmarna på klockans urtavla eller för att pryda klockans boett och armband.
Diamantklockor är dock utan tvekan en lyxvara och ingenting som gemene man har råd med. “Cosmograph Daytona” från Rolex med diamanter runt urtavlan kostar exempelvis hela 244 500 kronor.
Diamanter finns i en mängd olika former, färger och storlekar och kan skapas både på naturlig och syntetisk väg. Naturliga diamanter är den populäraste sorten som har använts i smycken i århundraden och inkluderar färglösa diamanter såväl som fancy-färgade diamanter.
Syntetiska diamanter framställs istället i laboratorium och har samma fysiska och kemiska egenskaper som naturliga diamanter men skapas av människan istället för av naturen.
Då naturliga diamanter bildas under extrema och okontrollerade förhållanden innehåller en naturlig diamant allt som oftast inneslutningar, eller skönhetsfel, bestående av exempelvis mineraler som fastnat inuti stenen. Felfria diamanter är extremt ovanliga och också väldigt dyra.
Labbodlade diamanter som skapas under kontrollerade miljöer som övervakas av människan har oftast betydligt mindre födelsemärken än naturliga diamanter och är lättare att hitta av god diamantkvalitet.
Labbodlade diamanter, även kända som syntetiska eller konstgjorda diamanter, är tvärtemot vad många tror, precis lika äkta som de som bildats på naturlig väg. Den enda skillnaden är att de skapas genom att man efterliknar de naturliga förhållandena en diamant bildas under i ett labb istället. Detta tar dessutom endast ett par veckor eller någon månad till skillnad från en naturlig diamant som bildas under miljarder år. En annan stor fördel är att man även kan labbodla färgade diamanter, som i naturlig form är väldigt sällsynta, vilket gör dem mer lättillgängliga för alla.
Det finns två huvudmetoder för att skapa labbodlade diamanter, Chemical Vapor Deposition (CVD) och High Pressure High Temperature (HPHT). CVD-processen använder en gasfylld högtryckskammare för att omvandla kol till en diamant medan HPHT-processen använder högt tryck och hög temperatur för att omvandla kol till diamant utan tillsatta gaser. Dessa labbodlade diamanter skiljs ofta åt genom att kallas för CVD- respektive HPHT diamanter.
De naturliga diamanterna är fortfarande överlägset populärast, men labbodlade diamanter ökar i popularitet för varje år som går. En stor anledning till detta är de stora etiska problem som ofta förknippas med brytningen av naturliga diamanter, men också eftersom de i genomsnitt är hela 30-40% billigare.
I bilden nedan ser du exempelvis samma förlovningsring i 18 karat vitguld med en naturlig respektive labbodlad utmärkt slipad diamant av 0,5 carat, H (Wesselton) i färg och SI i klarhet. Trots att de har precis samma diamantkvalitet kostar ringen med naturlig diamant 28 908 kronor medan den med labbodlad diamant endast kostar 15532 kronor.
Herkimerdiamanter är egentligen inte diamanter alls, utan en form av kvarts. Namnet som kommer från Herkimer County i New York där de först hittades, är dock förståeligt nog förvirrande för många.
Anledningen till att de kallas för diamanter är för att de har samma klarhet och därför liknar diamanter till utseendet på många sätt. De är däremot betydligt billigare och mjukare än diamanter. Dessutom finns herkimerdiamanten bara i en färg till skillnad från den riktiga diamanten som finns i regnbågens alla färger.
Färgade diamanter, eller “Fancy colored diamonds”, är diamanter som har en tydlig färg till skillnad från de vanliga vita eller färglösa diamanterna. Detta ska alltså inte blandas ihop med diamantfärg som är ett sätt att urskilja diamantkvaliteten genom att rangordna vita diamanter efter hur färglösa de är.
Till skillnad från vita diamanter som alltså bedöms efter avsaknaden av färg så bedöms färgade diamanter efter hur intensiv färgen är. Naturligt färgade diamanter är väldigt ovanliga och också väldigt dyra, oftast betydligt dyrare än de vanliga diamanterna. Det finns dock även färgade diamanter som framställs på syntetisk väg eller naturliga diamanter som färgas i efterhand vilka oftast är billigare i pris.
De populäraste färgade diamanterna är rosa, svarta, blå, gröna, gula, röda, bruna, lila, och orange diamanter.
Rosa diamanter är några av de mest sällsynta diamanterna som finns och kan enligt GIA, det mest betrodda gemmologiska laboratoriet i världen, kosta så mycket som 2 miljoner dollar per carat beroende på deras kvalitet och färgintensitet.
Färgen hos en rosa diamant kan variera från svagt blekrosa till en djup och intensiv rosa. En rosa diamant kan också ha en underton av tre andra färger – brunt, orange eller lila. Den kan även ha flera undertoner på en och samma gång och benämns då exempelvis “brownish purplish pink” om diamanten har både en brun och lila underton.
Varför diamanter blir rosa är fortfarande ganska omstritt, men enligt en studie som GIA har gjort så blir 99,5% av de rosa diamanterna sin färg från förvrängningar i deras kristallstruktur.
Svarta diamanter, även kända som carbonado eller “fancy black” på engelska, är diamanter som har en stor mängd mörka inneslutningar, ofta orsakade av grafit, som ger dem dess mörka färg.
Naturligt svarta diamanter är väldigt ovanliga, även om de förekommer. Det är dock vanligare att man färgar färglösa diamanter svarta för att dölja tydligt synliga sprickor eller andra inneslutningar. De behandlade svarta diamanterna är mycket billigare än naturliga och kostar till skillnad från andra färgade (fancy colored) diamanter också mindre än färglösa stenar. Detta gör svarta diamanter till ett perfekt val för dig som vill ha en unik förlovningsring eller smycke till ett mer överkomligt pris.
Eftersom en svart diamant alltid har dålig klarhet på grund av sin höga andel inneslutningar graderas den inte för detta som färgglösa diamanter. Det finns dessutom endast en färg – “fancy black”. Det ska dock alltid stå på certifikatet för diamanten om den är naturlig eller färgad (treated).
En salt och peppar diamant är en form av naturligt svarta diamanter. Till skillnad från de flesta svarta diamanter som är så mörka att de inte går att se igenom är salt och peppar diamanter genomskinliga. De har även fullt av både svarta och vita inneslutningar som till utseendet ser ut som små salt- och pepparkorn.
Till skillnad från en svart diamant som får sin färg av mörka inneslutningar så får en naturligt blå diamant oftast sin färg av grundämnet bor som “förorenat” kristalluppbyggnaden när diamanten skapades. Den kan dock även färgas blå på naturlig väg om den utsätts för strålning eller exponeras för väte.
Blå diamanter graderas efter de 4 C:na precis som en vit diamant, men färgen graderas efter ton, nyans och mättnad istället för efter hur färglös den är. De nyanser som förekommer bland blå diamanter är grön eller lila. Dessa är dock inte lika eftertraktade som de stenar som saknar underton helt och är därför billigare än en helt blå diamant.
Naturligt blå diamanter är väldigt ovanliga vilket också innebär att de är väldigt dyra att köpa. För dig som vill ha en blå diamant till ett mer överkomligt pris finns det idag dock möjlighet att köpa labbodlade blå diamanter eller färglösa diamanter som behandlats och färgats blå.
En av de mest kända blå diamanterna i världen är Hope-diamanten, en 45,52 carats diamant, som hittades i Indien redan på 1600-talet. Det har också varit Indien som historiskt varit det land där man utvunnit flest blå diamanter i världen. De har dock även hittats i bland annat Sydafrika och Sierra Leone på senare tid.
För att en diamant ska bli grön behöver den utsättas för strålning vilket kan ske både naturligt och i laboratorium. När en grön diamant skapas i naturen drar den åt sig strålning från näraliggande radioaktivt material vilket färgar stenen grön. Det är dock väldigt ovanligt att färgen blir helt jämn rakt igenom och lägger sig ibland också bara som ett färglager runt om diamanten.
De allra värdefullaste gröna diamanterna är de som kallas “true green”, alltså de som saknar underton. En grön diamant, kan dock variera kraftigt i nyans, oavsett om den är naturlig eller labbskapad, och förekommer då med grönblå, gröngula, grönbruna eller gröngrå nyans.
Eftersom naturligt gröna diamanter är väldigt sällsynta brukar de flesta smycken behövas specialbeställas. Juveleraren letar då upp en grön diamant åt dig och tillverkar ett smycke efter dina önskemål. Ett mycket mer kostnadseffektivt alternativ är dock att köpa ett smycke med en labbodlad eller behandlad grön diamant.
En kameleontdiamant, eller chameleon diamond, är en underkategori till den gröna diamanten som kan skifta i färg precis som en kameleont. Färgförändringen sker när diamanten utsätts för värme eller när den exponeras för ljus efter att ha varit i mörker under en längre tid.
En typisk kameleontdiamant är grön med en gul underton och skiftar sedan till intensivt brun- eller orangegult. Färgskiftningen är oftast inte så långvarig, men kan under vissa förhållanden vara så länge som en timme.
En diamant klassas som gul, eller fancy yellow, när den har en starkare färg än en Z-diamant, det vill säga en “färglös” diamant med sämst möjliga färggradering. Gula diamanter är bland de vanligaste färgade diamanterna, men har också oftast en intensivare färg än exempelvis rosa och blå diamanter.
Färgen i gula diamanter uppstår när kväve binds samman i strukturen under diamantens bildning – ju mer kväve, desto intensivare blir diamantens färg. De allra mest intensivt gula diamanterna kallas även ofta för kanariegula.
Precis som de flesta färgade diamanter, bortsett från svarta diamanter, så bedöms den gula diamantens färg efter ton, mättnad och nyans. Den kanariegula diamanten saknar underton, men många gula diamanter kan ha en grön eller orange underton. En gul diamant med låg mättnad kan även uppfattas som brun eller grå och är billigare än en diamant med hög färgmättnad.
Om andra färgade diamanter anses dyra, så slår priset fullkomligt i taket när det kommer till röda diamanter. En röd diamant kostar i genomsnitt hela 1 miljon dollar enligt IGS, International Gem Society, och är den dyraste och mest ovanliga diamanten i världen. Faktum är att det endast existerar upp till 30 fullt röda diamanter på jorden.
Det är dock något vanligare med röda diamanter med en underton av exempelvis lila. Färgen för sådana diamanter beskrivs med dess underton, exempelvis “purplish red” för röda diamanter med en nyans av lila.
För dig som vill ha en röd diamant, men inte har möjlighet att auktionera hem än för flera miljoner kronor finns det möjlighet att köpa labbodlade röda diamanter. Dessa är dock inte särskilt vanliga i Sverige än, men finns att få tag på hos exempelvis James Allen som är en av de mest välkända juvelerarna i USA.
Likt för rosa diamanter är det ännu inte helt känt vad som orsakar att en diamant färgas röd på naturlig väg, men den främsta teorin är att det beror på förvrängningar som uppstår i strukturen när diamanten bildas.
Den bruna diamanten är den mest vanligt förekommande färgade diamanten och förväxlas ibland med färglösa diamanter med dålig färgkvalitet vilka också kan ha en något brunaktig ton. En brun diamant ska dock alltid anges som “brun” på sitt certifikat till skillnad från färglösa diamanter som endast färggraderas med en bokstav.
Tack vare att de är relativt vanliga är bruna diamanter även billigare än andra färger vilket gör att de är populära i förlovningsringar, för de som vill ha ett ovanligt och prisvärt smycke. En brun diamant kan dock variera ganska kraftigt i pris beroende på nyans, färgmättnad och ton. De allra dyraste bruna diamanterna har en underton av orange eller rosa medan de billigaste har en gul underton.
På naturlig väg färgas en diamant brun när den bildar förvrängningar i strukturen orsakat av högt tryck djupt under jordskorpan. Dessa förvrängningar gör att ljuset reflekteras annorlunda än i en färgglös sten vilket ger diamanten sin bruna färg. Färgerna på diamanter varierar från ljust champagnefärgat till cognac- och mörkt chokladfärgat varav de förstnämnda är de populäraste i smyckestillverkning.
En champagnefärgad diamant är den ljusaste varianten av brun diamant och kan ha en gul eller rosa underton. De är relativt vanliga och används ofta i smycken och förlovningsringar för att ge dem en romantisk vintagelook.
Lila diamanter är extremt sällsynta och oftast små i storlek. Eftersom de är så pass sällsynta är det ännu inte helt fastställt hur de får sin lila färg även om det tros bero på plasticitet, förvrängningar, av kristallstrukturen i diamanten. Studien “Natural-color purple diamonds from Siberia” som publicerades i Gems & Geology (GIAs vetenskapliga tidning) bekräftar denna teori.
Lila diamanter förekommer ofta med grå, rosa eller brun underton och varierar i färgmättnad i allt från blekt lila till intensivt lila. En lila diamant förekommer oftast i oval, päronformad eller hjärtformad form eftersom detta framhäver färgen på ett bättre sätt. Runda, lila diamanter är därför väldigt ovanliga även om de förekommer.
Till skillnad från gula diamanter, som ibland kan vara väldigt lika till utseendet när de har en orange underton, så är orange diamanter ovanligare. De allra ovanligaste och mest eftertraktade orange diamanterna är de som är fullt orange utan någon underton. En orange diamant har annars ofta en rosa, röd, lila eller gult underliggande färg.
En naturlig orange diamant får sin färg av kväve, precis som gula diamanter, men har en ännu högre absorption. Då efterfrågan på orange diamanter är högre än de som finns naturligt, blir det allt vanligare med värmebehandlade och syntetiska orange diamanter, även om de inte är alls vanliga i Sverige ännu.
Ja, diamanter kan behandlas för att ändra deras färg. Detta sker oftast för att förbättra eller ändra färgen på diamanter av lägre kvalitet. Två vanliga metoder för att färga diamanter är HPHT-behandling och bestrålning. Om en diamant är behandlad måste detta stå i certifikatet för diamanten.
HPHT står för High Pressure High Temperature, och är en process som används för att förbättra eller ändra färgen på en diamant, men kan även användas för att skapa konstgjorda diamanter.
Med hjälp av HPHT-tekniken kan man byta färg på en färglös diamant till exempelvis blå eller gul, men man kan även byta färg på redan färgade diamanter till en annan färg. Dessutom kan man med samma teknik ta bort färg från en diamant för att exempelvis förbättra färggraderingen hos en färglös sten.
Bestrålning är ett annat sätt att ändra en diamants färg på och innebär att man utsätter diamanter för strålning i ett labb för att ändra dess färg. Det är på samma sätt naturligt gröna diamanter får sin färg, men då av strålning i naturen.
Eftersom bestrålningen i ett labb är mer kontrollerad blir färgen oftast jämnare i en syntetisk diamant än i en naturlig. Ibland värmer man även upp bestrålade diamanter för att förändra eller förstärka färgen ytterligare.
Diamantens pris bestäms av fyra huvudfaktorer, kända som “diamantens 4 c:n”. Dessa fyra c:n består av carat (diamantvikt), clarity (klarhet), color (färg) och cut (slipning).
Kombinationen av dessa faktorer bestämmer diamantens kvalitet och värde. Det finns olika certifieringsorgan som värderar och certifierar diamanter varav Gemological Institute of America (GIA) är det mest ansedda över hela världen.
Slipningen utgör ett av diamantens 4 C och refererar till hur väl en diamant har slipats och formats från sin rå skepnad. Detta ska dock inte blandas ihop med olika former som diamanten slipas i, exempelvis smaragdslipning eller prinsesslipning. Slipningen som förknippas med diamantens 4 C är bara inriktad på kvaliteten av själva slipningen och inte på formen.
En diamant formas genom att slipas ned i olika delar eller sidor, även kallade facetter. Hur väl facetterna är slipade är avgörande för hur bra ljuset reflekteras, bryts och sprids i diamanten. Ju bättre slipad en diamant är desto mer färg och glitter ger den alltså ifrån sig.
För att urskilja en diamants slipningskvalitet graderas den på en femgradig skala mellan “excellent” till “poor”.
En oslipad diamant, även känd som en rå diamant, är en diamant som inte har bearbetats eller polerats på något sätt. Det är alltså med andra ord i detta skick som diamanten befinner sig i när den hittas i naturen. Den råa diamanten kan se väldigt olika till form, färg och storlek och ser väldigt naturlig och nästan lite stenlik ut i struktur och skepnad.
Oslipade, eller råa diamanter, förekommer ibland även i smycken vilket ger dem en helt unik och mer opolerad look.
Carat, som är den viktenhet som diamanter mäts i, blandas ofta ihop med karat som är ett mått för renheten i guld. Dessa två enheter är dock inte alls relaterade. En carat motsvarar 200 milligram, men kan även delas upp i underenheten “points” där 50 points motsvarar 0,5 carat.
När man anger hur många carat en diamant består är det vikten som avses och inte storleken vilket många tror. Hur mycket diamanten väger påverkar dock storleken på den, även om diamanter av samma caratvikt kan upplevas olika stora beroende på hur de är slipade.
Ju ovanligare en diamant är, desto dyrare är den. Detta innebär att större diamanter, som är betydligt ovanligare än mindre, kostar mycket mer. Priset för olika caratvikt står alltså inte i proportion till varandra. En diamant på 2 carat kostar exempelvis mer än dubbelt så mycket som en diamant som väger 1 carat. Priset på en diamant bestäms dock även av de övriga 3 c:na vilket innebär att diamanter av samma caratvikt också kan skilja väldigt mycket i pris.
I exemplet nedan kan du se prisskillnaden mellan två diamantringar med samma diamantkvalitet i 1 respektive 2 carat. Exemplet visar förlovningsringen “Blanche” från Vanbruun med utmärkt slipning samt H/S1 i färg/klarhet. Ringen med en karat kostar 88450 kronor medan den med 2 carat kostar hela 316700 kronor.
Diamantklarhet refererar till hur fri en diamant är från inneslutningar (inre defekter) och yttre skavanker. Diamanter med mindre och färre inneslutningar har högre klarhet och kostar mer än de med fler skönhetsfläckar.
Klarheten för diamanter graderas efter en skala som sträcker sig från Flawless (inga inneslutningar eller skavanker synliga under 10x förstoring) till Included (inneslutningar och/eller skavanker som enkelt kan ses utan förstoring). De sistnämnda är dock oftast inte lämpliga för smycken, speciellt inte för diamanter av större storlek.
Här nedan har vi sammanställt en lista med förklaringar för de olika graderingarna av diamantens klarhetsskala:
Flawless/Felfri (FL): En diamant som är Flawless har inga inneslutningar eller ytliga fel synliga under 10x förstoring. Detta är den högsta klarhetsgraden.
Internally Flawless (IF): En diamant som är Internally Flawless är ögonren och har inga inneslutningar, men kan ha ytliga fel som är synliga under 10x förstoring.
Very, Very Slightly Included (VVS1 och VVS2): En VVS-diamant har väldigt små inneslutningar som är svåra att urskilja, till och med under 10x förstoring.
Very Slightly Included (VS1 och VS2): Prisvärda diamanter som oftast är ögonrena. Inneslutningarna kan ibland vara svagt synliga för ögat i större diamanter omkring 1 carat och uppåt.
Slightly Included (SI1 och SI2): Diamanter med SI-grad har små inneslutningar som är synliga under 10x förstoring. De kan även vara synliga för blotta ögat, beroende på inneslutningens storlek och placering.
Included (I1, I2, och I3): Diamanter med inneslutningar som är synliga utan ansträngning för ögat.
En laserborrad diamant är en diamant som behandlats med laser för att bränna bort en mörk inneslutning med avsikt att förbättra klarheten. Ibland används även syra för att efteråt för att bleka defekten ännu mer. Denna typ av behandlade diamanter säljs oftast inte i Sverige, men är vanligare i USA. Säljaren ska dock alltid uppge om en diamant är laserbehandlad.
Glasfyllda diamanter är diamanter som har behandlats genom att fylla sprickor, även såkallade fjädrar, i diamanten med ett speciellt glasmaterial för att förbättra diamantens klarhet och utseende. Detta förändrar dock diamantens egenskaper och gör den mer sårbar för värme och starka kemikalier.
Diamantfärg, i förhållande till diamantens 4C, refererar till frånvaron av färg i en diamant och har ingen relation till färgade diamanter. Ju mindre färg, desto mer är en färglös diamant värd.
Diamanter graderas på en skala från D (färglös) till Z (ljust gul eller brun) enligt GIAs standard, men här i Sverige anges vanligtvis diamantfärgen efter den Nordiska skalan som sträcker sig från River till Yellow.
Den allra vanligaste färgen för diamanter i svenska butiker för diamantringar är Wesselton, eller H enligt den internationella skalan. Även Top Wesselton, eller F-G, går att hitta i ganska stor utsträckning, men kostar mer.
Vanliga förkortningar som du kommer att stöta på när du letar efter diamantsmycken, framförallt när det kommer till förlovnings- och vigselringar, är WP och WSI. Förkortningen WP står för Wesselton piqué och WSI står för Wesselton small inclusions och beskriver först färgen på diamanten och sedan klarheten.
Bilden nedan visar hur diamantfärgen skiljer sig mellan de olika graderingarna på skalan, både för GIAs internationella modell och den nordiska varianten:
Du kan ofta köpa en diamant på förfrågan hos en juvelerare eller guldsmed, men de är även enkla att beställa online hos stora smyckesbutiker och juvelerare samt via auktioner. Auktioner är enkla att hitta på nätet idag (exempelvis Kaplans auktioner), men det finns även möjlighet att auktionera hem diamanter på plats. Denna typ av auktioner brukar vanligtvis endast ske på några få utsatta datum.
Oavsett var du köper din diamant är det alltid viktigt att se till att diamanten är certifierad, men också vilket institut den är certifierad av så att du får en rättvis uppfattning om vilken kvalitet den håller.
För dig som är intresserad går det att köpa lösa diamanter hos några av de största smyckesbutikerna online såsom Vanbruun och 77 diamonds. Båda dessa butiker har ett otroligt stort utbud av diamanter av olika diamantkvaliteter, storlekar och former. Du kan dessutom se certifikatet för varje enskild diamant så att du vet exakt vad du köper innan du lägger din beställning.
Här nedan ser du våra favoritbutiker för att köpa lösa diamanter i:
Diamanter kan slipas i många olika former vilket har en stor påverkan för utseendet av smycket de sitter i, men också för hur väl inneslutningar och färg syns samt hur väl de reflekterar ljuset. Den runda, briljantslipade diamanten döljer exempelvis både skönhetsfläckar och färg väl och glittrar mest av alla olika formslipningar medan en smaragdslipad diamant både visar upp defekter tydligare och sprider mindre ljus.
De populäraste formslipningarna för diamanter är rund (briljantslipning), prinsess-, kudd-, asscher-, hjärtformad-, oval- samt smaragdslipning. Det finns dock flera andra slipningar att välja på om du vill ha en mer ovanlig diamant såsom navett- (marquise), päron-, trilliant- och baguetteslipning.
Det finns ytterligare en slipning, gammalslipning vilket är en handarbetad teknik som användes förr, denna används dock inte för moderna diamanter.
Det går dock fortfarande att köpa lösa diamanter med denna slipning samt köpa vintagesmycken med gammalslipade diamanter.
Den gammalslipade varianten finns i två olika varianter, den så kallade old mine-slipningen och den europeiska slipningen, som är kvadratiska respektive runda till formen.
Runda diamanter kallas även ofta för briljanter vilket betyder att de har en briljantslipning som består av 57 eller 58 facetter. Detta är den mest populära diamantslipningen och används frekvent i alla möjliga olika smycken, men kanske framför allt i förlovningsringar. Briljantslipningen uppfattas ofta klarare och mer färglös än vad den är, men kräver mer arbete än andra slipningar vilket gör att den kostar mer.
Fyrkantiga diamanter har blivit mycket populära på senare tid och då framför allt prinsesslipade diamanter som är kantiga i formen. Det finns dock även fler kvadratiska varianter såsom den kuddslipade diamanten som har rundade hörn samt den asscherslipade som likt smaragdslipningen har en stor bordsfacett.
Hjärtformade diamanter är väldigt vackra, men bör väljas i något högre caratvikt för att de ska komma helt till sin rätt. Minsta rekommenderade storlek är 0,6 carat enligt Vanbruun för att den ska framhävas så bra som möjligt. En fördel med hjärtformade diamanter är att de döljer både färg och inneslutningar relativt bra.
En ovalslipad diamant är väldigt lik den runda i slipningen, bortsett från att den är avlång. Den döljer alltså skönhetsfläckar och eventuell färg bra samtidigt som den också har ett mer ovanligt utseende än den mycket mer vanliga briljanten.
Den allra mest använda rektangulära slipningen för diamanter är smaragdslipningen. Denna slipning är väldigt populär för vintageliknande smycken samt för andra ädelstenar såsom smaragd, akvamarin och morganit. Smaragdslipade diamanter och ädelstenar har klippta hörn och en stor bordsfacett.
En annan form som ofta blandas ihop med smaragdslipningen är baguetteslipade diamanter. Dessa är dock oftast mer långsmala än smaragdslipade stenar och har färre facetter samt kantiga hörn. Baguetteformade diamanter används främst som sidostenar, men kan ibland även användas som centersten.
Gammalslipade diamanter är en äldre slipning av diamanter som användes flitigt från tidigt 1700-tal till början av 1900-talet, men som är väldigt ovanlig idag. Den förekommer dock ofta i vintagesmycken.
Gammalslipningen gjordes helt för hand med enbart ögat som mått vilket innebar att varje diamant fick ett helt unikt utseende och ofta var synligt oproportionerliga i formen. Det finns dock två huvudsakliga former på gammalslipade diamanter – kvadratisk och rund. Old mine-slipningen (old mine cut) är kvadratisk och har 58 facetter precis som dagens briljantslipning. Den europeiska slipningen (old European cut) är istället rund, men är djupare än en briljant.
Det är alltid säkrast att låta en proffessionell gemmolog undersöka en sten för att avgöra om det rör sig om en äkta diamant eller inte, men det finns en del tester du kan göra på egen hand. En del av dessa tester kräver speciella verktyg såsom en diamanttestare för att utföras, men andra kan enkelt göras med saker du redan har i hemmet.
Diamanttestare är små, bärbara enheter som använder värme eller elektricitet för att bestämma om en sten är en riktig diamant eller en imitation. Dessa verktyg är oftast väldigt prisvärda och brukar kosta någonstans mellan 200-2000 kronor, men är inte alltid 100% pålitliga. En diamanttestare brukar dock ses som det mest pålitliga alternativet av de som du kan göra själv hemma.
Vill du inte investera i en diamanttestare finns det andra enkla tricks som man kan ta till med hjälp av enkla hjälpmedel som har hemma. Dessa knep är dock inte alltid tillförlitliga så det är alltid bra att göra flera tester för att se om alla ger samma resultat.
Här nedan ser du en lista på enkla tester du kan göra hemma för att se om en diamant är äkta eller inte:
Det finns flera stenar som på grund av sin likhet i utseende och egenskaper kan vara svåra att urskilja från diamanter. De allra vanligaste stenarna som ibland kan förväxlas med diamanter är moissanit, vit safir och kubisk zirkonia.
Moissanite är en naturlig kristall som upptäcktes år 1893 och som ofta används i diamantliknande smycken. Den är till och med så lik en diamant att man först trodde att det var diamanter man hade hittat när man först upptäckte den.
Till skillnad från diamanten som är en kristallform av kol så är moissaniten istället en kristallform av kiselkarbid. Tyvärr är det dock så ovanligt att hitta naturliga moissaniter att de allra flesta som återfinns på marknaden idag är labbodlade.
De viktigaste skillnaderna mellan en moissanite och diamant är ursprung, pris, hårdhet och ljusreflektion. Till skillnad från diamanter som finns i stor skala både i naturlig och labbodlad form så är nästintill alla moissaniter syntetiska. De är också betydligt billigare än diamanter, men är dock inte alls lika billiga som kubisk zirkonia.
En stor fördel med moissaniten i jämförelse med andra diamantliknanade stenar är att den är väldigt hård även om den inte är lika hård som diamanten. I jämförelse har en moissanite 9,25 på Mohs hårdhetsskala medan en diamant har 10 av 10 möjliga.
Något som ofta avslöjar att det rör sig om en moissanite och inte en diamant är att den har en förmåga att ge ifrån sig ett väldigt färgsprakande ljus och glitter som ibland kan upplevas konstgjort.
Vit safir, även känd som “färglös safir”, är en naturlig ädelsten som består av korundmineraler. Precis som diamanter förekommer de både som naturliga och labbodlade stenar i smycken och är en bra ersättning för diamanten till dig som vill ha en prisvärd diamantliknande sten.
Den vita safiren skiljer sig främst från diamanten genom att vara betydligt billigare i pris, men också genom att vara mindre hård och för att ha sämre ljusbrytning. Med detta sagt är en safir inte på något sätt en ömtålig sten, snarare tvärtom. Den har hela 9 på Mohs hårdhetsskala vilket gör den till den hårdaste ädelstenen efter diamant och moissanite.
Även om en välslipad safir inte ger ifrån sig riktigt samma färgrika och livliga glitter som en välslipad diamant så producerar den fortfarande ett fint mjukt och vitt vackert skimmer. Den största anledningen till att många väljer en vit safir framför en diamant är priset som är flera gånger lägre per carat. Du får alltså betydligt mer sten för pengarna, alternativt en billigare sten av samma caratvikt, om du väljer en moissanite.
Samma halsband i 18k vitguld hos Glamira kostar exempelvis 4720 kr med en rund 0,5 carats vit safir (AA/VG) respektive 19589 kronor med en diamant (H/SI/VG) av samma vikt.
En kubisk zirkonia är det billigaste alternativet av diamant, moissanit och vit safir och förekommer till skillnad från dessa andra stenar inte i naturlig form. Detta är också det absolut billigaste alternativet och används ofta som ersättning för diamanter i vanliga modebutiker och billigare smyckesbutiker såsom Edblad och Snö of Sweden.
En nackdel med kubisk zirkonia, förutom dess ringa värde, är att den repas lättare än en diamant då den endast har 8,5 på Mohs hårdhetsskala. Därför används en kubisk zirkonia oftast i modesmycken snarare än förlovnings- och vigselringar även om den är ett bra alternativ för de som vill ha en symbolisk ring utan att lägga så mycket pengar på den.
Den kubiska zirkonian är väldigt vacker och ser ofta ut som en diamant för blotta ögat även om den likt moissaniten har en tendens till att glittra mer färgglatt än diamanten. Då det är svårt att se skillnad på dem bör du dock alltid se till att en sten som påstås vara en diamant är certifierad av ett gemmologiskt institut.
Bland de mest kända och respekterade gemmologiska instituten i världen finns GIA, EGL, AGS och IGI. Gemmologiska institut spelar en avgörande roll inom smyckesindustrin eftersom de fastställer standarder för att bedöma kvaliteten och värdet på ädelstenar, inklusive diamanter. De tillhandahåller alltså certifiering av ädelstenar, men står också ofta för både utbildning och forskning kring dem.
Gemological Institute of America, eller GIA, är ett av de mest respekterade och erkända gemmologiska instituten i världen. Det grundades 1931 och är känt för sina högt ansedda utbildningsprogram, forskning och laboratorietjänster.
Det var GIA som först utvecklade de 4 c:na som ett sätt att gradera diamanter på. Detta i stort sett standard och används även för att gradera diamanter hos andra institut, även om det finns institut som har sitt eget graderingssystem. GIA är dock allra strängast när det kommer till gradering och anses av många vara det institut som utför graderingen mest korrekt. En GIA-certifierad diamant är därför dyrare än en diamant som är certifierad från andra institut.
American Gem Society, eller AGS, är en oberoende branschorganisation av juvelerare som grundades 1932. De är tillsammans med GIA och IGI ett av de mest ansedda instituten i världen och både undersöker och certifierar diamanter samt utbildar juvelerare, gemmologer och forskare kring vetenskapen av ädelsetenar.
Något som är unikt för AGS är att de har utvecklat sin egen graderingsskala för diamantens färg, klarhet och slipning. Alla dessa c:n graderas istället efter en skala mellan 1-10 där 0 innebär bästa möjliga kvalitet och 10 sämsta möjliga.
Ett annat väl ansett gemmologiskt institut är International Gemological Institute för certifiering av diamanter är IGI eller International Gemological Institute. De har sitt huvudkontor i Antwerpen, Belgien, som är känt som världens diamantcentrum, men har även kontor över hela världen.
IGI använder sig av samma graderingssystem som GIA, men anses inte vara lika strikta. Detta innebär att du kan hitta en diamant som är bättre graderad hos IGI än en diamant av samma kvalitet hos GIA.
European Gemological Laboratory, även kända som EGL, grundades på 1970-talet och har flera avdelningar över hela världen. Detta institut anses ofta vara det som är mest generöst med sina graderingar av diamanter och är ofta mycket billigare.
EGL graderar diamanter efter GIAs graderingssystem förutom för när det kommer till kvaliteten på slipningen. Deras slipningsskala är endast tregradig till skillnad från GIAs femgradiga skala och består av graderingarna “Ideal Plus”, Ideal” och “Very Good”. Eftersom skalan är mindre än hos GIA innebär detta att en diamant som anses var bäst möjligt slipad hos EGL kan vara lägre graderad hos GIA. Detta i sin tur kan lura folk att tro att de köpt en bättre slipad diamant än vad de faktiskt har.
Diamantindustrin omsatte drygt 2 miljarder dollar år 2022 enligt Vantage Market Research. Trots att den omsätter så otroligt mycket styrs den i huvudsak av tre huvudaktörer, De Beers, Alrosa och Rio Tinto.
Det företag som haft mest inflytande på diamantmarknaden genom tiderna, och som fortfarande är världsledande, är De Beers. De har dock tappat stora andelar av marknaden de senaste årtiondena sedan de tappade sitt monopol.
Den moderna diamantindustrin för smycken tog fart först i slutet 1888 då bland annat Cecil Rhodes, en brittisk affärsman, bildade “De Beers Consolidated mines”. Företaget kontrollerade då alla diamantgruvor omkring Kimberley, i Sydafrika, som var det mest betydande området för diamantbrytning under väldigt lång tid. De Beers skapade sig då ett monopol på diamanter och stod för största delen av diamantindustrin ända fram till i början av 2000-talet när de tappade monopolet.
De Beers kontroll över diamantindustrin har idag minskat från 85% till cirka 35-40%, men är fortfarande världsledande även om företag som Alrosa och Rio Tinto har tagit över stora delar av marknaden. De styr dessutom fortfarande diamantpriset och har idag även egna smyckesbutiker som säljer exklusiva smycken och förlovnings- och vigselringar runt om i världen.
Alrosa är ett ryskt statligt företag och en betydande aktör inom diamantindustrin som står för hela 27% av världsmarknaden för diamanter enligt dem själva. De säger sig också stå för mest utvunna rådiamanter i antal carat i hela världen.
Alrosa har merparten av sina gruvor i Ryssland vilka huvudsakligen är belägna i regionerna Yakutia och Arkhangelsk. De har dock även påbörjat mindre andelar diamantbrytning i Angola och letar efter nya intressanta områden i Botswana.
Rio Tinto, en brittisk-australisk multinationell gruvkoncern, är också en viktig aktör i diamantindustrin. Företaget driver flera diamantgruvor runt om i världen, men deras allra mest omtalade gruva var den välkända Argylegruvan i Australien som stängdes 2020. Totalt lyckades de utvinna hela 865 miljoner carat av rådiamanter bara från denna gruva.
Trots att Rio Tinto har en mindre andel av diamantmarknaden jämfört med De Beers och Alrosa, spelar Rio Tinto ändå en betydande roll, särskilt när det gäller produktionen av färgade diamanter. Argylegruvan är nämligen känd för att producera stora andelar av världens färgade diamanter och är speciellt känd för sina rosa diamanter som ofta även kallas för just argyle diamanter.
Diamantgruvor och diamantproduktion förknippas ofta med Afrikanska länder och även om de tillsammans står för större delen av marknaden är det Ryssland som producerar allra mest som enskilt land. De följs sedan av Botswana, Canada, Kongo, Sydafrika och Angola för att nämna de allra största. Det är också i merparten av dessa länder som de största diamantgruvorna finns.
Den största diamantgruvan till ytan är Orapa i Botswana medan Jwaneng, också belägen i Botswana, är den mest diamanttäta. Andra stora och kända diamantgruvor är Jubilee och Aykhal i Ryssland samt Diavik och Ekati i Kanada.
Asien bidrar inte mycket till diamantbrytningen, men spelar en viktig roll inom diamanthandeln när det kommer till bearbetningen av dem, speciellt i Indien. Indien står nämligen för större delen av hela världens diamantslipningsindustri. Hela 90% av världens slipade diamanter bearbetas nämligen i Indiska staden Surat enligt artikeln “Diamond Manufacturing: India’s Technology Journey” som publicerades i National Jeweler år 2022.
Diamantbrytning, som alla former av gruvdrift, har en betydande inverkan på miljön. Denna påverkan kan variera beroende på specifika utvinningsmetoder, men innebär oftast stora förändringar i landskapet, förlust av biologisk mångfald, vattenföroreningar och negativ klimatpåverkan. Detta i addition till problemen med de mänskliga rättigheterna gör att många väljer att köpa en labbodlad diamant istället.
Diamantbrytning kan ha en betydande påverkan på miljön, både på lokal och global nivå. Ett av de mest uppenbara problemen är landskapsförändring och minskning av den biologiska mångfalden i området. Stora områden skövlas för att skapa plats för gruvarbetet vilket leder till förlust av naturliga livsmiljöer och de som bor i den.
Att bryta diamanter kan också leda till vattenföroreningar. Kemikalier och tungmetaller som används i brytningsprocessen läcker ut i vattendrag och grundvatten vilket påverkar både människors hälsa och det omgivande ekosystemet. Dessutom kan avfallet från gruvdrift, så kallat gruvslam, blockera floder och sjöar, vilket leder till erosion och översvämningar.
Ett annat problem är den stora energiförbrukningen. Diamantbrytning kräver enorma mängder energi, vilket ofta kommer från fossila bränslen. Detta bidrar till klimatförändringar och luftföroreningar.
Labbodlade diamanter kan erbjuda betydande miljöfördelar jämfört med naturliga diamanter. De kräver inte gruvdrift, vilket innebär att de inte bidrar till avskogning, förlust av biologisk mångfald eller vattenföroreningar som naturliga diamanter kan göra. Just därför beskrivs ofta labbodlade diamanter som konfliktfria eller som ett mer hållbart alternativ till de naturliga diamanterna. Som med allt annat finns det dock både för- och nackdelar med labbodlade diamanter.
Ett stort problem med syntetiska eller labbodlade diamanter är att det går åt väldigt stora mängder energi under tillverkningen vilket främst drivs av fossila bränslen. Detta innebär ännu större mängder koldioxidutsläpp än vid brytningen av naturliga diamanter. Det finns dock även vissa labb som drivs av exempelvis solenergi även om detta fortfarande är väldigt ovanligt.
Diamantbrytning har i flera decennier varit förknippat med grova kränkningar av mänskliga rättigheter, särskilt i länder som Sierra Leone, Angola, Elfenbenskusten och Kongo. Arbetarna i vissa av dessa gruvor utsätts ofta för tvångsarbete under grovt våld, med låga löner och dålig tillgång till lämplig skyddsutrustning.
Barnarbete är också ett utbrett problem vid brytningen av diamanter, men även vid slipningen och behandlingen av dem.
Dessutom har diamanter ofta spelat en central roll i finansieringen av väpnade konflikter vilket lett till begreppet “blodsdiamanter” eller “krigsdiamanter”.
Blodsdiamanter, även kända som konfliktdiamanter eller krigsdiamanter, är diamanter som utvinns i krigszoner och säljs för att finansiera väpnade konflikter mot regeringar. Dessa diamanter är ofta kopplade till grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
Många av världens mest våldsamma konflikter, särskilt i Västafrika, har delvis finansierats av handel med blodsdiamanter. Trots stora internationella ansträngningar för att stoppa handeln med blodsdiamanter fortsätter dessa problem att påverka många samhällen än idag.
För att undvika att köpa konfliktdiamanter bör du endast handla med återförsäljare som kan garantera att deras diamanter är konfliktfria, det vill säga att de utvunnits och bearbetats under kontrollerade förhållanden. Många GIA-certifierade diamanter har exempelvis en utökad rapport, GIA Diamond Origin Report, som förutom kvaliteten av de 4 c:na även bekräftar diamantens ursprung.
Tack vare Kimberlyprocessen som introducerades 2003, där hela 81 av världens länder ingår, har det blivit betydligt svårare för konfliktdiamanter att ta sig in på marknaden. Labbodlade diamanter har dock blivit allt mer populära för de som vill vara helt säkra på att inte köpa en blodsdiamant.
Kimberleyprocessen är internationell och kräver att regeringar certifierar att alla råa diamanter som exporteras är konfliktfria. Trots dess framgångar i att minska antalet konfliktdiamanter, har Kimberleyprocessen kritiserats för att inte göra tillräckligt för att ta itu med mänskliga rättighetsproblem inom diamantindustrin.
Stor kritik som har riktats mot Kimberlyprocessen riktas särskilt mot att tillsynen främst syftar till att se till att diamanterna inte finansierat väpnade konflikter och inte för att även försäkra arbetsförhållandena under diamantbrytningen.
Andra exempel på starka synpunkter om Kimberlypricessen finns att läsa i artikeln “The Kimberley Process is a ‘perfect cover story’ for blood diamonds” hos The Guardian. Där riktar journalisten David Rhode bland annat stark kritik mot att det endast är rå diamanter som går igenom processen utan att sedan spåras vidare för behandling eller försäljning.
Om man ser det ur ett miljöperspektiv kan vissa ädelstenar vara ett bättre alternativ än diamanter. Många ädelstenar, som rubiner, safirer och smaragder, kan utvinnas på sätt som är mindre skadliga för miljön än diamantbrytning. Däremot förekommer det tyvärr grova kränkningar av mänskliga rättigheter även vid utvinningen av ädelstenar såsom barnarbete och i viss utsträckning även finansiering av krig.
Safiren är känd för sin vackert blå färg, men förekommer faktiskt i en mängd olika kulörer, inklusive den färglösa safiren som ofta används som ett alternativ för diamanten. De mest värdefulla safirerna kommer från Sri Lanka, Burma och Kashmir, men de produceras också i flera andra länder, inklusive Australien och USA.
Precis som diamanten har safiren tyvärr en historia av att vara oetiska genom att finansiera krig. Ett exempel på detta är att de Röda Khmererna, som störtade den kambodjanska regimen 1975, finansierade sina gerillaktiviteter genom att bryta safirer i den kambodjanska Pailin-provinsen. Brytningen av safirer, precis som alla ädelstenar, är omtalad än idag och anses vara svår att kontrollera eftersom de flesta gruvor drivs av många mindre företag.
En safir går att hitta i de flesta färger såsom gul, lila och rosa förutom i rött då den istället kallas för rubin, trots att de består av samma grundämne båda två.
Rubiner består av korund, precis som safir, men förekommer bara i rött. Sin vackra färg till trots är rubinen mycket billigare än den röda diamanten vilket gör den till ett prisvärt alternativ för dig som vill ha en röd ädelsten. Rubiner utvinns i många asiatiska länder som Burma (Myanmar), Thailand och Afghanistan, men bryts även i exempelvis Brasilien och Australien.
Burmesiska rubiner anses vara bland de vackraste i världen, speciellt de från Mogok-området, men är starkt förknippade med oetisk handel. Sedan militärkuppen 1962 och fram till 2011 styrdes landet av en miltärjunta, som bär ansvaret för grova brott mot mänskliga rättigheter, inklusive tvångsarbete, tvångsförflyttningar och barnsoldater.
Mycket av inkomsten från rubinbrytningen gick direkt till militärjuntan vilket finansierade och möjliggjorde fortsatt förtryck av det burmesiska folket. År 2021 genomfördes ytterligare en kupp mot regimen där militären tog över landets styre igen. Detta har lett till att bland annat USA har bannlyst burmesiska rubiner från den amerikanska marknaden. Problematiken kring rubiner har även lett till att intresset för labbodlade rubiner har ökat de senaste åren.
Smaragder är kända för sin intensiva gröna färg och är en variant av mineralet beryll, precis som akvamarin och morganit. Colombia står för största delen av världens smaragdbrytning
och är känt för att producera några av världens mest högkvalitativa smaragder. Tyvärr är den Colombianska smaragdindustrin väldigt präglad av problem med både mänskliga rättigheter där många gruvor kontrolleras av väpnade grupper för att maximera produktionen.
Smaragdindustrin i Colombia har länge också varit en stor del av finansieringen av det sedan länge pågående inbördeskriget som bär ansvaret för över hundratusentals människors död.
Det globala problemet med utnyttjandet av arbetskraft och finansiering av krig och väpnade konflikter, inom ädelstensindustrin, är alltså inte enbart kopplat till diamanter utan sträcker sig mycket längre än så. Det är därför extremt viktigt att alltid kontrollera var en ädelsten härstammar från innan du köper den och eventuellt överväga att köpa en labbodlad variant om du är osäker på att den är etiskt producerad.
